Om dagen hos farmor! ♥

Jag kan ju faktiskt ta och berätta om min dag!

Den har varit blandad med en massa känslor som flygit ut och in ur min hjärna (har jag en hjärna????).

När jag vaknade i morse, alldeles för sent, så hann jag precis göra ordning min frukost som bestod (heter det bestod eller bestog? Det första va?) av en smoothie som innehöll mango, banan och ananas. Och laktosfri vaniljyoghurt. Så himla himla gott. Men jag hann knappt äta den innan min pappa ringer. Farmor har försämrats.

Så pappa hämtade mig runt 13 tiden idag. När vi kom upp till farmor så var nästan hela släkten där. Saknades bara två kusiner (plus barn och fruar osv). Det var ju såklart kul att träffa alla, dock på ett tråkigt sätt. Farmor låg där så fint. Hon var så himla söt verkligen. Nyfixad i håret och hade så fina kläder på sig. Det var inte ett dugg obehagligt att se henne, hon är ju min farmor :).

En sjuksköterska (eller USKA?) frågade om jag ville hjälpa henne när hon skulle ge morfin till farmor. Så jag stod bara några cm/dm med ögonen från nålen när hon stack. Det var inte ett dugg läskigt eller obehagligt. Jag höll i farmors hand och såg till att inget låg i vägen när hon stack henne. Det gick jätte bra. Söta lilla farmor. Det kändes också väldigt skönt att få hjälpa till med såna saker, dels för att det är min farmor och dels för att jag själv vill bli USKA. Sen är det ju också bra terapi eftersom jag haft en extrem nålfobi som nu är borta!

Pappa stannade i kanske två timmar efter det att jag hade kommit dit. Då väntade jag på mamma som också ville komma upp. Hon kom efter en timme så jag stannade kvar där med mina fastrar. Det var mysigt att sitta där och småprata med dom och om farmor. Så rofyllt på något sätt. Det kändes i luften att hon hade det bra och jag tror hon var väl medveten om att vi satt där och babblade. Det kändes som det.

Jag tycker inte att det är läskigt att prata om döden eller så. Eller jo, det är såklart läskigt men jag vill inte knuffa undan mina tankar kring det bara för att det är ett känsligt ämne. Därför väljer jag att skriva detta öppet. Såklart går jag väl inte in på privata saker om något sånt skulle hända, men ja, ni förstår nog. Det är skönt att prata om det tycker jag och ett bra sätt att bearbeta sorgen. För såklart är jag ledsen. Väldigt ledsen.

När jag och mamma gick där ifrån efter att kramat hejdå så satte vi oss på café cappuccino. Jag tog en foccacia på surdegsbröd med kyckling och pesto. In kom ett helt megastort fat med fyra mackbitar på. Dom var helt underbart goda verkligen. Till det drack jag Bonaqua citron. Bra att jag var så nyttig? Eller nyttig är man väl inte oavsett vart man går typ, men det var ju bättre än en bulle och cola! Nu orkar jag inte skriva mer, är helt slut efter en fullspäckad dag. Puss!

Svar: Tack Molly...nu är jag frisk igen och min sångröst är äntligen tillbaka :) Kram och hoppas att din dag har varit bra :)<3

Svar: Jag håller på och städar lite här hemma för vi har hållt på och byggt så det är sågspån m.m lite överallt :) Kram!

usch å fy vad jobbigt:( det är alltid tufft med dom bitarna i livet, många kramar till dig



oj vilket lass med mat, ser jätte gott ut

jadå!:D hoppas du har en bra dag!

Lät ju bra!

re; Kan du inte ta "kritik" så kanske du inte borde ha en blogg ;)

Hur är de?

åh vad gott det där ser ut !:D

ser gott ut de där hihi :)