Datum: 2012-02-29
Tid: 22:46:58

Ingen lust att skriva.

Jag lever. Dock har jag sovit hela dagen i princip. Det GÅR inte att vara vaken när det kliar så mycket. Så fort kläderna nuddar kroppen så börjar det klia. Det är fruktansvärt jobbigt och jag tror att jag dör. Tog en tablett i morse och en nyss. Hoppas på att det släpper snart. Jag står inte ut, buhuhu.

Annars är det fint med mig. Har varit på bra humör och jag mår prima!
Har ingen lust att skriva, så jag ska leka i FL. Hoppas ni har det bra! Kraam

Datum: 2012-02-29
Tid: 21:20:25

Design - portfolio


Datum: 2012-02-29
Tid: 13:49:26

Blir galen!

Jag har panik. Det kliar så jag blir galen. Kliar och svider. Tog en tavegyl för någon timme sen så jag hoppas att den börjar verka snart. Jag har inte ens orkat sitta vid datorn. Vill bara sova. Blir helt sänkt av den nya medicinen. Legat i sängen hela morgonen. Somnar typ nu. Hörs senare :)

Datum: 2012-02-29
Tid: 02:15:44

Och så mår jag illa igen!

Illamående som ett as. Jag tog en sval dusch för ett tag sen och la en ansiktsmask. Det var galet skönt. Svalkade mina utslag på ben och armar. Sen köpte jag ju en mjukgörande lotion på Apoteket. Samma märke som mina ansiktsprodukter. Lite dyrt kanske men oj så bra deras produkter är. Värt varenda krona. Annars mår jag relativt bra. Mår som sagt jätte illa och så. Tog en tavegyl för ett par timmar sen och jag tror den hjälpte lite. Dock kliar det väldigt mycket ändå. As jobbigt. Kanske borde jag försöka sova nu. Klockan är ju ändå rätt mycket och vi ska försöka gå uppbi tid imorgon. Sov så gottit :)

Datum: 2012-02-28
Tid: 22:12:56

En lång och jobbig dag.

Herregud vad jag är trött. Det har varit en enormt jobbig dag. Inte för att jag har gjort speciellt mycket, men det har varit väldigt jobbigt psykiskt. Och jag ska berätta om vad som har hänt. Har tyvärr inte orkat skriva för ens nu då jag är helt utmattad.

Det började med att jag ringde sjukvårdsrådgivningen. Som jag skrev i inlägget under så kopplade hon mig till min vårdcentral. Jag trodde som sagt att dom skulle ringa upp efter ca, 20min. Men oj så fel jag hade. Jag hade fått telefontid kl 13.20 istället för 12.20. Så lagom till att klockan började dra ihop sig till 13 så började även min mage dra ihop sig. Jag har, som kanske någon av er vet, en enormt jobbig telefonskräck/fobi.

När klockan var 13.20 hade dom fortfarande inte ringt mig. Jag vet ju såklart att dom antagligen hade mycket att göra, men om man säger en tid så tycker jag att man håller sig till det. Men dom ringde iallafall strax innan kl 14. Alltså typ 35-40min senare än vad som var beräknat. Det gillade varken jag och min mage så jag tömde värsta tabberaset på toaletten av nervositet.


Dessutom trodde jag att jag fått parkinsons sjukdom för jag skakade så...


Jag pratade med en trevlig kvinna på vårdcentralen. Hon tyckte att det var bra om jag kunde komma ner dit för att kolla upp det. Eftersom dom inte hade några tider hos en läkare så fick jag gå till närakuten. Lite jobbigt, men jag fick komma in nästan på en gång vilket var väldigt skönt. Hade nog inte klarat av att sitta där med alla skrikande ungar hur länge som helst. Då hade jag också börjat skrika (eller inte).

Framme på vårdcentralen så kikade hon på armar och ben. Hon tyckte att det såg ut som något slag av nässelutslag. Det var skönt att få höra att det inte var något annat, inte för att jag trodde det. Men ändå. Så hon gav mig fyra tabletter Tavegyl eller vad dom nu heter, och så sa hon att jag skulle gå in på apoteket och köpa någon mjukgörande salva/lotion att smörja in med samt att jag även skulle ha något mot klådan.

Nu är jag helt färdig från alla samtal och liknande, så jag är helt död. Det var riktigt jobbigt att prata i telefonen. Som tur är, är dom oftast väldigt trevliga och förstående. Dom är nog vana vid folk som har svårt att prata i telefonen, så det känns på något sätt tryggt. Och oron försvinner så fort jag börjat prata. Så ett litet steg frammåt är jag nu. Dock väldigt trött.


Datum: 2012-02-28
Tid: 12:21:06

En fruktansvärd klåda

Det har hållt på ett par dagar. Men i förrgår vart det riktigt jobbigt. Det kliar och kliar på armar och ben. Inte sånt där vanligt kli utan det känns som att mina armar är gjorda av myggbett. Det bränner och jag är rödflammig. I natt var det verkligen fruktansvärt. Jag kunde först inte somna pga att det kliade så mycket. Sen vaknade jag och mådde pyton. Fick nog och ringde till sjukvårdsrådgivningen (trots att det inte känns akut känns det bra att få det uppkollat innan jag sliter bort huden). Hon var trevlig, hon jag pratade med. Hon kopplade mig till min vårdcentral så jag har fått en telefontid dit om antingen 10min eller 70min, haha. Minns inte vad hon sa...

Annars är allt bra med mig. Lite trött sen igår men det är ingen fara. Sov som en gud (bortsett från kliandet). Sängen är helt underbar. Sjukt snygg är den också. Jag älskar våran nya säng. Slänger in en dålig bild så ni får se lite av den iallafall.


Datum: 2012-02-27
Tid: 22:29:23

Måndag och en ny vecka!

Morgonen började inte bra.
Vaknade tidigt, väldigt tidigt. Jag mådde riktigt uselt då. Gick upp på toa och det i princip bara rann svett om mig. Förstår inte hur jag kan svettas så mycket som jag gör när jag sover. Jag mådde som sagt jätte illa och skickade ett mail till tandläkaren att jag inte orkade komma pga ångest och illamående. Jag hoppas att dom förstår.

Min tandläkarpsykolog ringde lite efter.
Nu har jag fått en tid för att få träffa honom efter typ ett år. Men det känns jätte bra iallafall. Han är så himla trevlig och duktig med sitt yrke. Fler såna psykologer tack! Så den 19e mars ska jag träffa honom.

Annars har vi slagit sönder våran säng!
Eller ja, den har varit trasig sen innan och väldigt väldigt ranglig så vi tog tag i saken idag och drog till IKEA och köpte en ny säng. Eller själva ramen runt sängen då vi redan har madrasser sen innan. Den är såååå himla fin. Svart. Så från kl 15 har vi hållt på att städa och sätta ihop sängen. Blev precis klara. Passade även på att käka på IKEA. Billig mat och gott är det så det var massa najs!

Nu sprängs mitt huvud så jag ska stoppa i mig ännu en alvedon.

Datum: 2012-02-27
Tid: 00:28:17

Ansiktsmask är härligt


Det är viktigt för mig att runda av kvällen. Det gör jag lättast genom att tvätta ansiktet, ha ansiktsmask och fixa mina ögonbryn. Det är verkligen avslappning för mig. Att plocka ögonbrynen gör för visso ont och jag vet många som inte tycker att det är skönt, men jag tycker att det är väldigt avkopplande.


Så nu ska jag strax tvätta av ansiktsmasken och sen färga mina genomskinliga ögonbryn hahah.


Hur gör ni när ni rundar av kvällen?


Datum: 2012-02-26
Tid: 22:43:39

Heeej hej hörrni!

Hoppas verkligen att ni har haft en finfin helg. Min helg har varit upp och ner, men mest bra.
Tyvärr kan jag inte säga detsamma om min kropp, men jag orkar inte gå in på det nu.

Igår gjorde jag och hjärtat ingenting. Och idag har vi inte gjort något alls. Lite tråkigt är det, alltså inte det att vi inte gör något, men jag känner mig så sjukt jäkla ensam. Vet inte vad jag ska ta mig till. Känner mig riktigt ensam. Knappt någon som hör av sig om att ses. Eller ens hör av sig ändå. Så jag känner mig ensam. Men förutom det har jag och hjärtat det underbart tillsammans. Vi hittade drömlägenheten. Bara några kvarter här ifrån och det var visning idag. Den var inte ens dyr. Under miljonen och relativt låg hyra för att vara i ett "nybyggt" hus. Men eftersom jag ej har någon inkomst så kan vi ju inte flytta. Alltid mitt fel!!!

Idag annars har vi bara suttit vid datorn. Vi vaknade jätte sent i morse. Tror klockan var runt 13. Det var skönt att få sova även fast det inte blev så många timmar. Jag somnade väldigt sent i natt pga mitt äckliga illamående. Och idag har jag mått illa större delen av min vakna tid. Så jag har bara suttit och kodat en massa designer, ritat ikoner osv. Det är så roligt att designa bloggar och göra dom fina. I like!

Tror tyvärr inte att jag kommer vara så aktiv imorgon heller då jag har ett rätt fullspäckat schema.
Först ska jag till tandläkaren och kolla upp hur pass allvarligt det är med mitt tandgnissel. Jag har ju börjat sysselsätta mig med det under nätterna nu för tiden. Kanske tycker jag att det är tråkigt att sova när jag sover också. Hatar att sova haha, så onödigt. Blir väl samma visa i natt igen.

Men iallafall, först är det tandläkaren som gäller. Älsklingen följer med mig. Hoppas jag slipper må illa bara, känns som att jag kommer må dåligt imorgon också och inte nog med det, jag är jätte nervös och orolig för vad som ska hända hos tandis. Ny tandläkare också och bara det är asjobbigt. Och sen att en främmande människa ska peta i min mun, ÄNNU värre. Aja, förhoppningsvis ska det väl gå bra. Jobbigt att åka buss bara.

Sen ska jag och älskling till IKEA och kolla på ny säng. Vi har några modeller vi gillar som vi ska kika efter på. Jag vill gärna ha med förvaring under, eftersom vi (jag) har sååååå mycket saker jag behöver få undan. Så det är najs. Ska bli skönt med en säng som man kan sova i utan att vara rädd att den ska braka ihop vilket den nuvarande kommer göra vilket sekund som helst. Den är hur ranglig som helst, haha.


Datum: 2012-02-25
Tid: 22:28:37

Svar till "Arvid"



För det första tycker jag att det är sjukt obehagligt när någon jag ej känner kallar mig för "lilla gumman". Det känns för det första oerhört nedvärderande att bli kallad för det samt att jag inte tycker att man kallar en okänd människa för lilla gumman. Särskilt inte om man är anonym, vilket du är.

För det andra undrar jag vem du är, Arvid? Jag känner ingen och har aldrig någonsin träffat en person vid namn Arvid. Inte medvetet iallafall. Men du kanske vet vem jag är?

Jag vet att jag måste äta bättre. Hur vet du att jag åt 1400 kalorier i morse? Det tror jag knappast att det var, inte så mycket. Men det är skitsamma för jag har i hela mitt liv alltid ätit på detta sätt, nästan. Utan att min mage har dummat sig. Fast förr rörde jag ju på mig mer, men det spelar ingen roll.

Angående soppdieten så höll det knappt ens två dagar.
Visst jag åt soppa en gång om dagen men jag åt ju annat också.
Kolhydrater har jag ätit i hela mitt liv och jag älskar det, så det är nog inte därför som magen säger ifrån.

Dessutom tycker jag att vill du mig något så kan du maila mig. Du verkar ju vara påläst om mig så du kan nog min mail. Annars kan du lämna din mail, för det antar jag att du har. För övrigt kan jag inte vara säker på om du heter Arvid eller ej, då du ändå är anonym.

Datum: 2012-02-25
Tid: 20:19:05

Och igen...

Dagen idag har inte varit så bra.
Jag vaknade och var helt genomblöt av svett. Det är ju lite lagom drygt sådär. Så jag låg kvar i sängen och torkade för att sen ligga kvar och dra mig. Tror jag gick upp efter kl 12. Men det gör ingenting. Jag är ju ledig och jag somnade inte för ens vid typ 4 i natt.

Till frukost...
... åt jag en toast (två rostbröd alltså) med ost i. Sen åt jag upp resterna ur chipspåsen jag köpte igår. Drack också ett glas pepsi. Det är det enda jag har ätit i dag faktiskt. Jag har inte varit ett dugg hungrig. Förstår inte varför. Det är ju inte mycket alls. Även fast jag säkert fått i mig alla kalorier från chipsen, men ändå. Det är ju ingen näring och inget man kan klara sig på.

Men nu mår jag illa!
Det har varit lite magsmärtor till och från hela dagen. Dock inga allvarliga. Gått på toa en gång och var lös i magen. Men sen vart det lite bättre igen. Nu på kvällen när jag och hjärtat gick till Ica så kände jag hur magen började igen. Vart lite små yr och började må illa. Tankarna började såklart flyga omkring och jag stod inte ut. Så jag gick hem och satte mig på toan och var lös igen. Dock inte vatten, om någon ville veta haha. Nejmen det var så jobbigt. Nu har jag satt på mig mina illamående armband igen och tagit en tablett.

Helt ärligt, jag orkar verkligen inte må så här. Vet att jag tjatar och tjatar om mitt illamående men jag kan inte riktigt rå för det. Jag behöver få skriva om det. Jag vill bara ha hjälp, men varför finns det ingen som vill hjälpa mig? Varför kan inte utbildade psykologer inom detta ämne klara av att hjälpa mig?

Datum: 2012-02-24
Tid: 18:23:56

Önskar er en underbar helg!

Som ni alla vet så kommer jag inte blogga så mycket under helgen. Men självklart kommer jag att uppdatera ändå, men bara inte lika mycket. Jag vill ha tid för annat också. Men ni förstår nog hoppas jag. På söndag kväll är jag troligtvis tillbaka som vanligt, lika aktiv. OM inte jag kommer vara för upptagen av Big Brother, hahahah.

Dessutom kommer jag ägna helgen åt bloggdesign.
Dels den ni kommer kunna vinna och dels lite annat skoj.

Ha en underbar helg alla fina :) ♥

Datum: 2012-02-24
Tid: 14:47:33

På väg till stan

Och jag ser helt mongo ut haha. Detta inlägg går ej att kommentera.


Datum: 2012-02-24
Tid: 13:42:51

Fredag idag


God morgon! Jag har varit vaken ett tag, men har inte suttit något vid datorn. Vaknade till och från hela natten. Har inte sovit sådär jätte bra. Men illamåendet försvann iallafall så det var skönt.

Min mage är lite ur kurs idag. Men jag ska troligtvis ner på stan om någon timme. Får se om jag orkar. Men det är nog inga problem. Jag vill ju men jag är rädd att må illa när jag är där nere. Men men.

Annars idag så ringde dom från tandläkaren. Dom är så himla himla trevliga där. Så på måndag fick jag en tid kl 13 uppe i Gottsunda hos en tandläkare för kontroll av att jag gnisslar tänder. Sjukt nervöst och lite jobbigt att det är enda uppe i Gottsunda. Men det blir nog bra. Jag måste ju dit så. Nu ska jag fortsätta fixa mig. Tjing!

Datum: 2012-02-24
Tid: 00:11:42

Sov så gott!

Nu är det natti natti för mig. Kanske för er med, om ni inte redan sussar sött :)
Jag mår lite bättre nu. Ville bara be om ursäkt för mina depp-inlägg idag. Behövde bara skriva av mig...

Hoppas ni sover gott i natt. 
Hörs imorgon! Btw, då kommer en liten visning av designen som någon av er kan vinna!


Datum: 2012-02-23
Tid: 21:34:37

Paniiiiiiik, vill inte må illa

Jag orkar inte må illa nästan varje jävla dag. Jag har redan mått tillräckligt dåligt idag och det räcker gott och väl enligt mig. Men nejdå. Efter maten började min mage brumma rejält och jag släppte världens äckligaste atombomber. Inte så kul för er att veta men, så var det iallafall. Och magen kurrade och gasade regelbundet typ varannan gång. Sen kände jag hur magen började krampa så jag var tvungen att gå på toa. Det var väl inte akut som i akut, men nästan. Jag var rätt så lös i magen och mådde jätte illa när jag satt där. Blev kallsvettig och det var bara fruktansvärt hemskt. Visste knappt vad jag skulle göra.


Satt och höll på med mobilen ett bra tag innan jag bestämde mig för att vara klar. Tänkte att det var lika bra att sitta kvar så länge som möjligt så att jag får ut allt (euw...) för att slippa gå tillbaka och prutta ut resten. Mådde lite bättre efteråt men jag är helt skakis pga min rädsla för illamående. Sitter med öppet fönster, nakna fötter nära fönstret och har koftan uppknäppt så att jag fryser. Det brukar hjälpa mitt illamående att försvinna. Men jag tog även en sömntablett (som hjälper mot illamåendet också) och satte på mig mina illamående-armband. Hoppas att det går över snart, för jag får seriöst panik annars.


Vet inte hur jag ska uppföra mig om jag skulle behöva spy. Har inte gjorde det på flera år *peppar peppar* förutom när jag ätit för mycket så att jag fick upp det, men pga typ magsjuka eller annat. Inte pga att jag är mätt. För blir det så illa så får jag sån panik att jag inte kan kontrollera mig själv. Allt svartnar framför ögonen, jag skriker och gråter och ja, vill typ bara dö. Det finns inget värre än att må illa och allt som har med magen att göra. Jag står helt ärligt inte ut med att må så här. Nu är jag nojjig över allt jag har ätit, om jag har blivit smittad av något men jag har typ ätit samma saker som alla andra har gjort, så det borde ju inte vara något. Hoppas bara att det är för att jag har ångest, eller förstoppad eller något (vilket jag ej var...).


Datum: 2012-02-23
Tid: 19:38:12

Min middag


Datum: 2012-02-23
Tid: 16:19:59

Jag är värdelös



Varför kan inte jag få ha lätt för att gå i skolan?
Varför kunde inte jag gå ut grundskolan med fullt betyg? 
Varför fick inte jag ta studenten som alla andra?

Varför måste jag ha dom jävla felen jag har? Jag vill också vara normal. Jag vill också ha en utbildning, jobb och tjäna pengar som vem som helst i min ålder. Men ändå tvingas jag sitta här och tyna bort. Jag vägras hjälp från den jävla öppen psykiatrin här för att jag är för lat. Jag skickas bara runt runt runt. Jag försöker ju men det händer ju inget. Åhh, jag får seriöst krupp!

Vad jag än gör så misslyckas jag. Det är ju knappt någon idé att försöka, för jag kommer ändå misslyckas!

Jag skäms så jävla mycket för att jag är så här. Jag vill inte vara så här dålig som jag är. Jag är verkligen dålig på allt. Det finns väl typ inget jag är bra på förutom att misslyckas. Att misslyckas är jag bra på. Man får väl se det positiva i det hela - jag är bra på en sak! Woho...

Jag skriver inte detta för att folk ska tycka synd om mig. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig, för det är inte synd om mig. Jag får väl skylla mig själv som mår så här. Så tro inte att jag vill att folk ska tycka synd om mig. Jag vill bara skriva av mig och jag mår så mycket bättre av det. Jag skriver som bäst när jag mår dåligt.. Haha, en till sak jag är "bra" på. Att skriva bra när jag mår dåligt. Woho...

Datum: 2012-02-23
Tid: 15:19:11

Är det vår ute?



Har precis städat klart rummet medans min prins inte var hemma. Lite överraskning. Men solen sken så härligt så jag stack ut kameran genom fönstert och tog en bild bara. Älskar våren, så härligt. Fåglarna har ju redan börjat kvittra för fullt här i Muppsala. I love it! Fast jag älskar vintern med. Dock blir jag som ett nyladdat batteri på våren.

Gillar ni våren?

Datum: 2012-02-23
Tid: 12:27:37

Morrn morrn!



Hoppas att ni har sovit gott i natt. Det har jag. Jag kommer fortsätta på designen ni kan vinna i inlägget under idag. Så jag kanske inte är sådär super aktiv här. Eller jo, det lär jag nog vara, men ändå!

Annars är allt finfint med mig. Jag är kanske inte på det bästa humöret men jag mår bra.
Vi hörs senare! ;D

Datum: 2012-02-23
Tid: 00:10:00

Design tävling!

En bild kommer upp på designen så fort den är klar (grunden alltså, resten bestämmer vinnaren!).


Datum: 2012-02-22
Tid: 22:18:14

Tävling på G!

Om unefär två timmar kommer en tävling upp! :)
Hoppas ni gillar den! :D

Datum: 2012-02-22
Tid: 20:55:54

Min springare - Karri frá Blesastödum


Datum: 2012-02-22
Tid: 19:53:32

Dagens mat


Datum: 2012-02-22
Tid: 18:48:21

Äckliga illamående

Fattar inte att det aldrig kan gå över någon jävla gång.
Totalt värdelöst.
Tror det är för att jag har ätit så himla mycket idag. Jag kan ju liksom inte behärska mig när jag äter. Köpte hem sallad från stan när jag varit på möte och åt en mini portion pasta och köttfärssås nyss. Jag var så mätt innan jag började äta men ändå åt jag ändå. VARFÖR? För jag ville bara smaka...

Datum: 2012-02-22
Tid: 17:04:56

Uppsala idag!

Det är faktiskt rätt fint i Uppsala. Trots att dessa två bilder togs vid lunchtid på centralstationen så var det helt dött förutom ett par taxibilar. Konstigt egentligen. Det ser riktigt öde ut ju.


Datum: 2012-02-22
Tid: 14:34:06

Hikikomori - den som drar sig undan

Hikikomori är japanska och betyder ungefär "den som drar sig undan". Vi riktas oss till unga vuxna 18-30 år, som blivit isolerade hemma under en längre tid och som har svårt att själva bryta sin isolering. Isoleringen kan bero på en social rädsla och orsaken till rädslan är olika för varje individ.

Hikikomori vill genom samarbete sannt fånga upp individens behov och önskningar och hjälpa denna att ta och behålla nödvändig kontakt med myndigheter, vårdinstanser, föreningar ect.

Hikikomori ser hela individen och vet att det krävs något roligt och lustfyllt också för att en person ska tycka det är värt att bryta en isolering. Vi vill att våra deltagare får sociala kontakter och en fungerande vardag.

Målet med vår verksamhet är att du ska få hjälp att

- bryta din isolering
- må bättre
- få ökad livskvalitet
- utöka ditt kontaktnöt med både professionetta och privata kontakter
- få rätt stöd/behandling utifrån din situation
- ev ta ett första steg i en planering mot studier/arbete.
Vi finns i en hemlik miljö i ett lugnt område centralt i Uppsala.

Arbetssätt
Vi börjar med att etablera en individuell kontakt.
Vi gör en kartläggning och planering för hur just du ska nå dina mål.

Vi kan bl a erbjuda:

- Hembesök
- Skjuts till och från oss då det blir för svårt att komma själv.
- Stöd vid viktiga möten/aktiviteter
- Individuella samtal
- Hjälp att ta första kontakten med myndigheter, föreningar
- Individuell träning på sociala situationer
- Drop-in i vår lokal, där du tillsammans med oss avslappnat kan träffa andra i liknande situation, fika, pyssla etc.
- Aktiviteter i grupp, t ex biobesök, sällskapsspel och utflykter.

Metod

Genom motiverande samtal, coaching, ett hehetsperspektiv och att finnas i en hemlik miljö stöttar vi dig att i din egen takt ta ett första steg vidare. 
Då personalen kommer från både kommunen och landstinget kan vi gemensamt se behoven och smidigt stötta dig i myndighetskontakter.

Datum: 2012-02-22
Tid: 13:27:53

Nu är jag hemma!



Har precis käkat frukost (lunch) och kollat ett avsnitt Supernatural med baby. Jag berättar om mötet lite senare idag. Men jag kan iallafall berätta att det gick hur bra som helst. Jag är jätte nöjd och glad och det känns som det här var ett stort kliv åt rätt riktning!

Datum: 2012-02-22
Tid: 12:10:30

På väg hem

Skriver mer sen.


Datum: 2012-02-22
Tid: 12:09:27

Väntar på bussen

 

 


Datum: 2012-02-22
Tid: 10:06:22

Möte på stan snart...

Jag blev väckt av någon jävla försäljare. Eftersom jag knappt är vid medvetande när jag precis har vaknat så var jag såklart helt lost när jag svarade. Han började babbla om pensionssparande och om det var något för mig. Jag lät väl kanske lite väl borta då han frågade mig om jag förstod vad det var osv. Sen måste jag ha somnat för jag vaknade upp av att mitt larm ringde. Men han var kvar i telefonen hahah. Sen förklarade jag att jag inte har en inkomst och aldrig haft. Då tackade han för sig. Alltså... Det var as drygt och jobbigt att prata med honom för jag fattar absolut ingenting av sånt. Tror förresten att jag börjar bli gammal efter son det var om pension...

Aja. Nu ska jag ner på stan för att gå på ett möte. Jag är jätte nervös och mår illa. Så jag har mina armband på mig. Har så svårt med nya människor och att ha möten osv. Tur att mamma ska följa med mig. Så när som helst ska jag gå till bussen. Hoppas ni får en bra dag. Hör av mig senare. Puss

Datum: 2012-02-22
Tid: 00:09:01

Sea-band

Justja. Jag skulle ju skriva om mina armband jag använder mot mitt illamående. Jag fick ett tips från en tjej på bloggen som skrev till mig och tipsade om dessa (minns tyvärr inte din bloggadress du som tipsade så skriv gärna så länkar jag dig som tack för tipset).

Iallafall. För någon vecka sen var jag in på Apoteket och frågade efter såna armband som hjälper mot illamående och en personal visade dessa för mig. Jag har inte vågat testa dom men igår kväll gjorde jag det. Det är två små armband som man sätter på varsin handled. Dom har en hård plastkula som ska sättas mot en speciell punkt som stimulerar det som styr illamående. Det kallas för akupressur och är egentligen till för åksjuka och graviditetsillamående. Men hon jag pratade med på Apoteket sa att det inte var helt omöjligt att fet hjälper mot annan typ av illamående också. Så igår provade jag dom. Jag hade dessutom en sväng av migrän. Men efter ett tag så tog armbanden faktiskt bort mitt illamående. Och inte nog med det, dom tog även bort huvudvärken. Nu vet jag huvudet om den försvann pga dom men kanske kanske inte! Jag sov med armbanden och det funkade super. Så jag är jätte glad att jag fick detta tips. Och jag rekommenderar det till alla som också har det jobbigt med illamående. Nu sk jag sussa. Upp tidigt imorgon för att gå på ett möte. Natti natti

Datum: 2012-02-21
Tid: 20:42:02

Tränat idag!

Idag tränade jag faktiskt. Köpte ett gummiband i helgen och det är sjuuukt jobbigt. Pumpade ungefär 60gånger med armarna och 80 med benen. Helt galet, haha. Så nu är jag tränad för idag. Avslutade det med en semla... Inte bra.

Följ mig gärna på Bloglovin

Datum: 2012-02-21
Tid: 20:27:37

Hypotyreos - den stora tröttheten

Kronisk trötthet:
- Ja, faktiskt. Jag är alltid trött. Skulle kunna somna i princip när som helst, förutom när det är dags att sova på riktigt. På natten då alltså.

Utmattning:
- Ja. Känner mig väldigt utmattad mestadels hela tiden.

Depressivitet:
- Ja, medicineras för depression.

Svårt att hålla vikten:
- Ja, har gått upp väldigt mycket dom senaste åren utan någon egentlig orsak.

"Något är fel":
- Det säger jag till mig själv hela tiden. Något är ju fel, men jag vet inte vad. Det är en känsla jag har inom mig.

Torr hud:
- Väldigt torr. För ca 2,5 år sen fick jag märkliga utslag på hela kroppen. Läkaren hade ingen aning om vad det var. Nu för tiden kliar min hud hela tiden och jag är snustorr.

Trög mage:
- Ja. Jag kan bajsa typ en gång i veckan ibland. Så den är väldigt trög. Så har den varit så länge jag kan minnas. Förlåt för er pryda människor men jag skäms inte över att prata om bajs. Iallafall inte mitt egna haha.

Sämre minne:
- Jag har väldigt dåligt minne.

Trött & oföretagsam:
- Om jag förstår det rätt så ja. Oföretagsam, menas det med att man har svårt att ta tag i saker? Isåfall stämmer det.

Håravfall:
- Nej det tror jag inte. Inte överdrivet iallafall.

Svullnad i hund och ansikte:
- Ja. Mitt ansikte har svällt upp väldigt mycket på kort tid.

Snabbt få mjölksyra:
- Kan gå till Ica (ca 20m) och få mjölksyra. Att gå upp för en normal trappa är ett helvete.

Sömnproblem:
- Ja, sen flera år tillbaka. Det är fruktansvärt jobbigt. När jag väl sover, då sover jag. Men jag kan inte somna. Nu medicineras jag mot min sömn, fast med enklare tabletter.

Dålig återhämntningsförmåga:
- Ja verkligen.

Dålig uthållighet:
- Ja.

Huvudvärk:
- Ja. Har huvudvärk flera gånger i månaden. Oftast i perioder.

Glömska:
- Ja.

Tankesvårigheter:
- Ja, jag har svårt att tänka osv.

Förvirring:
- Jag vet egentligen inte, men lite förvirrad är jag kanske?

Koncentrationssvårigheter:
Haha jaaaa!!!!

Panikattacker:
- Jupp. Positivt nog bara ett fåtal gånger. Men en gång är en gång för mycket. Panikattacker är hemska.

Fobier:
- Ja. Emetofobi, social fobi osv...

Personlighetsförändringar:
Alltså, ja, jag är nog inte samma person som jag var för ett par år sen. Men vad som menas med personlighetsförändring vet jag inte riktigt. Lite kanske?

Humörsvängningar:
- Skulle kalla det PMS varje jävla dag!

Lättare psykoser:
- Nej, som tur är!

Frusenhet:
- O ja, fryser alltid som en gris vilket inte är speciellt kul.

Svårigheter att stå ut med kyl/värme:
- Ja. Speciellt för värme.

Känslighet för solljus:
- Ja. Jag tycker att det är riktigt jobbigt och obehagligt att vara i direkt solljus. Sitter helst i skuggan. Har alltid varit så. Är väldigt ljus i hyn med och bränner mig oerhört lätt. Därför vill jag heller inte vara i solen.

Kallsvettningar:
- Väldigt ofta kallsvettas jag. Det är äckligt.

Kalla händer och fötter:
- Speciellt mina fötter. Dom är ofta kalla. Men händerna brukar vara kalla dom med.

Ledvärk:
- Ja. Jag känner mig som en gammal tant i min kropp vilket inte är helt okej när jag bara är 22 år..

"Kuddar under fötterna":
- Det här stämmer också i väldigt bra på mig. Mina fötter känns som uppsvällda på "trampdynorna" och det kan nog jämföras med kuddar.

Svullnader:
- Ja.

Reumatisk värk:
- Nja, vet inte riktigt vad som menas med det.

Torr och fjällig hud:
- Ja. Bara man klappar på mig så fjällar jag.

Utslag/eksem:
- Inte regelbundet, men det som kom för typ 2,5 år sen var ju något liknande eftersom jag vart fläckig över hela kroppen. Skitkonstigt!

Akne:
- Usch ja, jag hatar det mest av allt.

Sämre hårkvalité:
- Yes, men det kan ju bero på att jag har färgat mitt hår så mycket också.

Ökat håravfall:
- Inte direkt.

Glåmigt ansiktsuttryck:
- Vad betyder det?

Svullnader under ögonen:
- Ja, tror faktiskt det.

Tunga ögonlock:
- Ja.

Syn/hörselproblem:
- Ja! Båda två.

Torra/grusiga ögon:
- Hm, både och kanske

Yrsel:
- Jag är yr varje dag till och från. Olika hur pass yr jag är men det är lite varje dag.

Halsont:
- Haha, bara vid förkylning.

Heshet:
- Nej!

Värk före och under mens:
- Ja, men det är nog bara vanlig mensvärk.

Kramper vid mens:
- Ja, och samma som ovan.

Utebliven mens:
- Nej, jag har aldrig haft utebliven mens vilket är underbart.

Återkommande urinvägsinfektioner:
- Inte vad jag vet men det tror jag inte.

Nedsatt aptit:
- Nej haha. Ökad!

Oförklariga viktändringar:
- Ja.

Saltsug:
- Ja! Chiiiips...

Sötsug:
- Ja! Choklaaad...

Matallergier:
- Nej. Bara känslig mot laktos,

Långsam hjärtrytm:
- Inte vad jag vet.

Astma:
- Nej. fast det känns som att jag får det om jag anstränger mig.

Andfåddhet:
- Ja! Blir väldigt lätt andfådd.

Datum: 2012-02-21
Tid: 16:16:22

Hypotyreos

DETTA INLÄGG ÄR KOPIERAT OCH SKRIVET AV: akallman.blogg.se (LÄNK)

Övergångsbesvär, utmattningssymtom eller depression. När något går fel i sköldkörteln så drabbas vi av en rad diffusa symtom som lätt förväxlas med andra sjukdomar.

Sköldkörteln producerar hormonet som styr vår ämnesomsätting. När körteln producerar för mycket eller för lite hormon under en längre tid mår vi dåligt. Rubbningarna ger ofta diffusa symtom som lätt för tankarna till ätstörningar, depression eller klimakteriebesvär.

Känslan av törst och hunger styrs från hjärnan. det gör också reglering av kroppens stressystem, utnyttjandet av energi och kroppstemperaturen. För att hjärnans budskap ska nå fram till kroppens vävnader producerar och frisätter sköldkörteln framför allt två hormoner. Dessa har ett stort inflytande på flera olika organ med möjlighet att både skruva upp och lugna ner ämnesomsättning och energiutvinning när det behövs. Fel i sköldkörteln får därför stora konsekvenser och måste åtgärdas för att vi ska överleva.

En sköldkörtel på lågvarv gör oss frusna och mycket trötta och det blir ofta svårt att hålla vikten nere.
Hög produktionstakt av sköldkörtelhormoner är lika förödande som låg och kan göra oss allt från dödströtta till sömnlösa.

En del patienter förstår först efter att det fått Levaxin insatt att det varit sjuka länge. När läkaren vid undersökning går igenom och frågar patienten om han/hon känner igen sig i de symtom som låg ämnesomsättning visar, svarar patienten "Nej", men efter att medicinen satts in och patienten sett förändringar kan de hålla med om att de haft symtomen länge men "tror att det är så livet är".

Har man låg ämnesomsättning kan man vara "urdålig" utan att "det syns", därför missas det ofta. Det är en "dold" sjukdom. Det gör att läkare faktiskt kan bli arga på sig själva när det långt om sider går upp för både patient och läkare att det är låg ämnesomsätting det är frågan om.

Ämnesomsättningen är nödvändig för att kroppen skall fungera och en brist på ämnesomsättningshormoner påverkar nästan alla kroppens funktioner och gör avv varje cell i kroppen har svårt att utföra sitt arbete. Hela kroppen och alla dess fuktioner går på lågvarv.

De mest utmärkande symtomen verkar vara den stora energilösheten, värk, frusenhet och att hjärnfunktionerna avtar. Till detta kommer sedan diverse andra symtom som gör livet svårare. Problem med torra ögon och synsvårigheter verkar också vara mycket vanliga, men alla symtomen är individuella och det finns stor variation bland hypotyreospatienterna.

Hypotyreos kommer oftast smygande och det kan ta många år innan den är fullt utvecklad. Under tiden vänjer man sig succesivt vid en allt större trötthet/energibrist och alla de andra symtom som tillkommer och blir en naturlig del av livet.

Det långsamma förloppen tillsammans med dagens bristfälliga diagnosmetoder, gör att många drabbade friskförklaras, trots att de mår mycket dåligt och upprepade gånger söker läkarvård.

Vad går fel?
Man vet ännu inte riktigt varför vissa människor drabbas av rubbningar i sköldkörteln, forskning tyder på att både ärftlighet, stress och virussjukdomar spelar en stor roll. Många som drabbas har gått igenom särskilt svårt period i livet just innan sköldkörtelrubbningen visar sig. Man misstänker därför att stress spelar en stor roll.

Datum: 2012-02-21
Tid: 16:15:41

Ångest

Ja, vad finns det att säga? Jag mår bäst när jag får skriva av mig när jag har ångest. Därför skapade jag en egen kategori för min ångest!

Datum: 2012-02-21
Tid: 16:10:43

Om mig

Jag som driver denna blogg (och typ 1000 andra som jag haft tidigare...) heter då Molly Bergström. Jag är oftast en glad och sprallig tjej, men åt det lugnare hållet. Jag bor i Uppsala tillsammans med min fina och underbart älskade pojkvän. Jag tänkte att detta inlägg ska bli som ett "lära-känna-mig" inlägg.

Jag växte upp i Gamla Uppsala som ligger i utkanten av stan. Här gick jag i skolan tills jag blev 12 år. Jag hade många vänner omkring mig och tre riktigt bra vänner - mina bästa vänner. Jag var alltid accepterad i skolan och i min klass. Jag var inte särskilt populär, men inte heller utanför eller mobbad. Jag var helt enkelt en i mängden och det trivdes jag verkligen med. Jag har aldrig varit en person som velat synas utan jag står hellre ett steg bakom alla andra.

Jag har alltid varit väldigt intresserad av djur och är uppväxt med katt. Jag började vid ungefär 5 års ålder rida på ridskola och vart helt fast. Sen dess har jag aldrig slutat med hästarna. Dom var mitt liv och min andningspunkt. Red först på ponnysar men gick ganska snabbt över till islandshästarna och ja, en gång islandshäst - alltid islandshäst! Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta, men jag avstår för att det skulle bli ett alldeles för långt inlägg.

Musik var också något jag intresserade mig tidigt för. Jag började spela cello när jag var runt 7-8 år och spelade i många år tills jag inte riktigt hade tid längre. Piano är något jag alltid har spelat också - dock är jag självupplärd.

När jag blev 12 år så bestämde mina föräldrar sig för att vi skulle flytta till landet. Vi var på visning i ett underbart fint hus som jag vart helt förälskad i. Jag hade drömt om att bo på landet så att jag kunde skaffa fler djur. Sagt och gjort. Huset blev vårat och vi flyttade dit rätt så snabbt. Våra grannar hade egna hästar och vi bestämde oss ganska snabbt att jag skulle få en egen foderponny.

Jag började i en ny skola i 6an, ute på landet och kom in ganska snabbt i min nya klass. Vart fort väldigt bra kompis med en tjej som jag sen höll ihop med till och från under hela högstadiet. Vi är idag fortfarande vänner. Klassen var helt okej. Självklart saknade jag alla kompisar inne i stan men eftersom jag drömt om ett hästliv på landet så kändes det ändå okej. I värsta fall hade jag ju djuren och ja, tur var väl det.

När det var dags att börja i högstadiet splittrades alla klasser och en ny skola skulle blandas med oss. Knutby skola. Jag vet att jag var liten och knäpp (är fortfarande liten och knäpp) men eftersom det var en ny klass och nya människor som jag inte kände eller ens träffat tidigare så kom jag på en jätte bra idé att skriva brev till några av dom nya i klassen. Det var tyvärr inte så populärt då jag fick totalt negativa kommentarer om det...

Första veckan i 7an var okej. Jag var väl "accepterad" men inte mer än så. Och värre skulle det bli. Jag vet att jag inte borde skriva om detta för jag mår fortfarande oerhört dåligt över allt som hänt. Men jag känner att jag vill ge er en bild på hur jag upplevde allt. Och därför skriver jag precis som jag vill.

Jag vart först hatad av dom flesta i min klass. Men det spred sig ganska snabbt så att jag blev hatad av fler och fler. Det var som typ två olika gäng i skolan. Eller alltså. Det var oerhört många olika gäng. Men det var två olika gäng som hatade mig väldigt mycket. Jag fick ofta höra hur ful, fet och äcklig jag var. En svans som bara följde efter som ingen ville vara med. Och ja, det var väl så. Jag lärde mig ganska snabbt att jag inte var så mycket värd.

Det var också vid denna tidpunkt jag började skolka. Eller, på ett sätt kan man säga att jag inte skolkade. Jag mådde så pass dåligt av att vara i skolan att jag blev sjuk. På riktigt. Jag fick feber, jag var ofta förkyld och hade ont i magen. Jag tror att jag redan vid den här tiden utvecklade min depression och fick magkatarr. Men det visste jag ju inte om. Jag förtjänade väl att må så dåligt och bli så oerhört illa behandlad. 

Så här fortsatte det ända till 9an. Men jag kommer dit snart.

Jag började i en liten klass eftersom jag inte längre kunde vara med vanliga klassen. När jag gick in i min vanliga klass och dom redan hade börjat (ja, jag kom oftast alltid för sent då jag inte ville vara ivägen...) så blev jag totalt utstirrad. Gjorde jag något så skrattade alla och kollade snett på mig. Det var min vardag. Det var så jag vart behandlad i skolan.

När jag till slut inte stod ut så började jag som sagt i en liten klass, vid namn Smile. Där gick jag varje dag till 9an. Jag var fortfarande väldigt mycket hemma men där slapp jag umgås med dom i min klass. Jag slapp vara i högstadie-delen och jag hade nära till bussarna hem om det var något. Jag slutade också äta i matsalen och slutade åka buss. Jag och en till tjej åt mat nere i vårat lilla privata klassrum som vi fick nerhämtat varje dag. Pappa skjutsade mig till och från skolan varje dag i lite mer än två år också eftersom jag totalvägrade att åka buss.

På sommarlovet mellan 8an och 9an hände det något fruktansvärt. Jag har halft om halft minnesluckor - men något i min kommer ihåg varenda detalj. Jag har väldigt väldigt svårt för att prata om det, och det är jobbigt att skriva om det också. Men lite av min tanke är att varje ny psykolog jag träffar ska kunna gå in här istället så slipper jag gång på gång berätta allt. Här har jag ju allt samlat i en kortare version.

Tårarna bränner när jag tänker på det och det är väldigt jobbigt att skriva om det.
Men iallafall så åkte jag och en dåvarande kompis ner på stan för att träffa hennes pojkvän. Vi skulle möta upp honom på Dragarbrunnstorg. När vi var där så kom även dom absolut värsta från skolan mot mig. Det var kanske 3st från själva skolan men jag visste vilka dom flesta var. Dom var allt som allt typ 10 tjejer. Dom kom emot mig och den värsta typ "ledaren" gick emot mig och började skrika och putta på mig. Jag minns inte hur jag reagerade och vad som sas, men hon sa iallafall att jag var tvungen att ringa till hennes vän som jag skulle be om ursäkt till. Be om ursäkt för att jag kallat henne för horunge. Jag vet inte nu om jag gjorde det eller inte, men jag tror jag bara sa "detsamma" när hon sa att jag var en horunge. Skitsamma det spelar ingen roll nu längre.

Hon jag pratade med sa att hon skulle komma ner på stan och slå ihjäl mig och jag var totalt livrädd. Det går inte att beskriva, det var så fruktansvärt läskigt och obehagligt. "Ledaren" spottade mig flera gånger i ansiktet och på mina kläder och mitt hår. Hon fimpade på mig och stod ungefär två cm från mitt ansikte med sitt ansikte när hon skrek en massa hemska ord. Min dåvarande vän gjorde ingenting alls.

Till slut kom det fram en främmande man/gubbe som sa åt henne att sluta och hon började då att skrika på honom istället. Jag vet inte om jag tackade, men jag önskar att han förstår hur oerhört tacksam jag var som fick henne att sluta. Då sprang jag iväg. Jag sprang och sprang och gömde mig i en gränd i en trappuppgång vid mammas jobb. Sen ringde jag till mamma så att hon och pappa kom och hämtade mig. Jag var så rädd och jag har aldrig känt sådan skräck i hela mitt liv. Det var fruktansvärt och mitt hjärta dunkar fort bara jag tänker på det.

Tilläggas bör att jag var i kontakt med rektor, kurator, skolsköterska och ett flertal lärare och hade både enskilda samtal och samtal tillsammans med dom som mobbade mig värst. Men det hände ingenting. Dom slutade några dagar, sen var allt igång igen. Speciellt på internet. Det skapades till och med en sida på Playahead som hette något i stil med "alla vi som hatar Mollymus" och gruppen hade en del medlemmar.

När skolavslutningen kom och vi skulle börja i gymnasiet var jag totalt överlycklig. Jag vet att många, väldigt många, tycker att det är jobbigt att skiljas från sin klass och från högstadiet men för mig var det en befrielse. Det var en av dom underbaraste dagarna i hela mitt liv. Att aldrig mer behöva sätta en fot i den skolan.

Eftersom jag inte hade grundskolebetygen klara då jag hade mer än 40% frånvaro i skolan fick jag börja i en skola som kallas Villa Lugnet. Det är en skola för folk som dels haft det jobbigt i grundskolan och för dom som behöver läsa upp grundbetygen i Engelska, svenska och matte. Jag gick där ett år samtidigt som jag hade praktik på en blomsterbutik. Eftersom jag fortfarande inte åkte buss så fick pappa skjutsa mig varje dag fram och tillbaka till stan.

Men det varade inte så länge eftersom vi flyttade ganska snart och det var väldigt underbart. Jag kan nämna att jag inte sov ensam det sista halvåret. Jag sov inne hos mamma då jag inte kände mig trygg själv i mitt rum. Det var inte helt ovanligt att folk kastade kottar på mitt fönster för att reta mig. Det var hemskt.

Men vi flyttade som sagt in till stan - väldigt väldigt centralt. Jag bodde med gångavstånd ca 5min från själva gågatan. Det var helt underbart. Att slippa åka buss, slippa allt äckligt på landet och bara kunna slappna av inne i stan. Helt underbart. Jag trivdes superbra i våran etagelägenhet. Mitt rum var så fint och mysigt. Jag kom sakta men säkert på fötter, men inte mer än så. Jag vart ännu mer tillbakadragen och pratade inte mer än vad som behövdes. Jag fick då träffa en psykolog som jag gick hos i ca 2 år och honom trivdes jag riktigt bra med. Han var jätte snäll och det var skönt att prata med en utomstående vuxen människa som jag fick förtroende för. Tyvärr har jag inte hittat någon liknande psykolog som honom.


MER KOMMER SENARE

Datum: 2012-02-21
Tid: 16:07:00

Följ min viktnedgång

Här kommer jag att skriva flitigt om hur det går med min viktnedgång.
Jag uppdaterar lite allt eftersom.